Den ortodoxa kyrkan i Finland är indelad i tre stift. Helsingfors stift leds av ärkebiskop Leo, Uleåborgs stift leds av metropolit Elia, och Kuopios och Karelens stift av metropolit Arseni.

Hela Finland är indelat i 10 församlingar som ofta täcker flera städer och kommuner och har kyrkobyggnader och verksamhet på flera orter. Sammanlagt finns det ungefär 170 ortodoxa kyrkor och kapell i Finland. Den ortodoxa kyrkan har ungefär 59 000 medlemmar och har en offentligrättslig status i Finland.

Det finns två ortodoxa kloster i Finland. Valamo kloster är helgat åt Kristi förklaring och har en liten gemenskap av munkar i Heinävesi, där också Lintula nunnekloster fungerar. Lintula är helgat åt den heliga Treenigheten. Båda klostren flyttade från Karelen i samband med det andra världskriget. Båda klostren välkomnar gärna pilgrimer och turister. Läs mer: www.valamo.fi, www.lintulanluostari.fi

Information om svenskspråkiga radioandakter och –gudstjänster finns här: https://www.ort.fi/jumalanpalvelukset-ja-hartaudet-radiossa-ja-televisiossa

Är du intresserad av att bli medlem i den ortodoxa kyrkan eller har du frågor om den ortodoxa kyrkan? Ta gärna kontakt med Maria Hattunen (maria.hattunen@ort.fi, tel.; +358 40 482 9240).

Kontaktuppgifter:

Ämbetsbetyg och släktutredningar
tel. + 358 40 358 3625
fax + 358 206 100 202
keskusrekisteri@ort.fi

Kyrkostyrelsens kansli
Karjalankatu 1
70110 Kuopio
Finland
kirkollishallitus@ort.fi

Helsingfors stift
Elisabetsgatan 29 A 8
00170 Helsingfors
Finland
tel.: + 358 206 100 240
helsingin.hiippakunta@ort.fi

Leo, ärkebiskop av Helsingfors och hela Finland
arkkipiispa.leo@ort.fi

Sergei, Fredrikhamns biskop
piispa.sergei@ort.fi

Andreas Salminen
Protodiakon, sekreterare
tel.: +358 400 185739
andreas.salminen@ort.fi

Kuopios och Karelens stift
Karjalankatu 1
70110 Kuopio
Finland
tel.: +358 206 100230
kuopionjakarjalan.hiippakunta@ort.fi

Arseni, metropolit av Kuopio och Karelen
tel.: +358 50 3110349
metropoliitta.arseni@ort.fi

Uleåborgs stift
Nummikatu 30 B 16
90100 Uleåborg
Finland
tel.: + 358 40 8618412
oulun.hiippakunta@ort.fi

Elia, metropolit av Uleåborg
tel. + 358 50 3520735
metropoliitta.elia@ort.fi

Vad är den ortodoxa kyrkan?

Grunden till den ortodoxa kyrkan är tron på Kristi uppståndelse.

Grunden till den ortodoxa kyrkan är tron på Kristi uppståndelse. Hans lärjungar, som kyrkan kallar för apostlar, förkunnade för alla glädjebudskapet om den uppståndne Frälsaren. Kyrkan har fått sin början i och med deras vittnesmål.

Ordet ortodox härstammar från det grekiska språket. Det betyder ordagrannt ”rätt lovprisande”. Med sitt namn betonar den ortodoxa kyrkan att den bevarat urkyrkans apostoliska tro.

Stunden då kyrkan föddes uppfattas vara den första pingsten, då den Helige Ande utgjöts över apotlarna som samlats för att be tillsammans.

Den ortodoxa kyrkans tro har uttryckts i den nicensk-konstantinopolitanska trosbekännelsen som författats år 325 i det första kyrkomötet i Nicea och kompletterats år 381 i det första kyrkomötet i Konstantinopel.

Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt, både synligt och osynligt;

och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före alla tider, Ljus av Ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allt blev till; som för oss människor och för vår frälsnings skull steg ner från himlarna och blev kött av den Helige Ande och Jungfru Maria och blev människa; och som blev korsfäst för oss under Pontius Pilatus, led och blev begravd, som uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna, steg upp till himlarna, sitter på Faderns högra sida och skall återkomma i härlighet för att döma levande och döda, och vars rike aldrig skall ta slut;

och på den Helige Ande, som är Herre och ger liv, som utgår av Fadern, som tillsammans med Fadern och Sonen blir tillbedd och förhärligad, och som talade genom profeterna;

och på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.

Jag bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse, och väntar på de dödas uppståndelse och den kommande världens liv.

Amen. 

Mellan åren 325 och 787 definierade kyrkan i sju kyrkomöten de grundprinciper, enligt vilka både den ortodoxa och den katolska kyrkan lever även idag.

Under de följande århundraden började kyrkans östliga och västliga delar ändå av olika orsaker utvecklas mot olika riktningar läromässigt. Till slut blev dessa skillnader bestående och kyrkan delades i slutet av 1200-talet. I väst bildades den romersk-katolska kyrkan och den ortodoxa kyrkan blev i öst.

Centret för den romersk-katolska kyrkan är fortfarande Roms patriarkat som leds av påven.

Till den östliga kyrkan hördes fyra patriarkater då kyrkorna delades: Konstantinopel, Alexandrien, Antiokien och Jerusalem. Under de följande århundradena bredde den ortodoxa tron ut sig till många nya områden. Vid sidan om de redan nämnda patriarkaten uppkom det med tiden nya patriarkat och självständiga, dvs. autokefala, ortodoxa kyrkor. Utöver de nämnda gamla patriarkaten finns det nuförtiden fem självständiga ortodoxa kyrkor (Cyperns kyrka, Greklands kyrka, Polens kyrka, Albaniens kyrka, Tjeckiens och Slovakiens kyrka). Ukrainas ortodoxa kyrka fick 6.1.2019 tomos-dokumentet, genom vilket det ekumeniska patriarkatet gav Ukrainas kyrka autokefali. Som ny lokalkyrka placerar sig Ukrainas ortodoxa kyrka som den sista i ordningen av kyrkornas åminnelseordning, dvs. på den femtonde platsen.

Konstantinopels patriarkat – under vilket även Finlands ortodoxa kyrka tillhör som en autonom kyrka – har fortfarande en äreställning som det första ortodoxa patriarkatet. Dess centrum är i Istanbul, såsom Konstantinopel nuförtiden heter. Patriarkatets huvudman är för närvarande ekumeniska patriarken Bartolomeos I, i ordningen den 270:e patriarken i Konstantinopel.

Nuförtiden tillhör sammanlagt ca 270 miljoner människor i världen den ortodoxa kyrkan.

Den ortodoxa kyrkan i Finland

Finlands ortodoxa kyrka tillhör som en autonom kyrka det ekumeniska patriarkatet i Konstantinopel.

Den ortodoxa tron har kommit till Finland österifrån. Ett biskopssäte hade grundats i Kiev på 990-talet och därifrån spredde sig ortodox kristlighet både norrut och österut. Till Novgorods områden i norr, såsom Karelien och östra Finland kom den kristna tron på 1100-talet. Kyrkor byggdes på centrala orter och från och med slutet på 1300-talet uppkom små klostergemenskaper i ödemarken. Den kristliga tron började slå rot i dessa trakter mera aktivt i slutet av 1400-talet. I detta hjälpte även att Ryssland blev kyrkligt självständigt. År 1448 kom Moskva patriarkat i sär från Konstantinopels patriarkat.

I och med krigen i slutet av 1500-talet och i början av 1600-talet blev de västliga delarna i Karelen en del av Sveriges rike. Detta var ett bakslag för kyrkans utveckling. När Karelen igen blivit en del av Ryssland i början av 1700-talet återhämtade sig den ortodoxa tron i området. Samtidigt började ett blomstringsskede för Valamo kloster som grundats redan för århundraden sedan. Klostret hade en stor betydelse i att den ortodoxa tron fick rötter i Karelien och i Finland.

När Finland blev storfurstedöme tillsammans med Karelien i Ladoga och det karelska näset, kom det bestående ortodox befolkning till Finland. Den ortodoxa befolkningen, såsom köpmän, soldater och tjänstemän som flyttat från Ryssland, bosatte sig även i de viktigaste städerna, till exempel Viborg och Helsingfors.

Först ordnades den kyrkliga förvaltningen som en del av St Petersburgs stift. År 1892 grundades ett självständigt ärkebiskopssäte av Finland och Viborg, som samtidigt blev det första ortodoxa biskopssätet i Finland.

När Finland fick självständighet i samband med ryska revolutionen, formades samtidigt en ortodox minoritetskyrka. Dess ställning var annorlunda än för den ortodoxa kyrkan före revolutionen. Den representerade inte statens officiella religion, utan den officiella identiteten av Rysslands kejsardöme.

Finlandisering av kyrkan påbörjades snabbt. Kyrkan flyttades år 1923 till Ekumeniska patriarkatet från att ha varit under Moskva patriarkat. Finska blev gudstjänstspråk och tjänstespråk, och ärkebiskopens säte flyttades från Viborg till Sortavala.

Under perioden mellan krigen var tyngdpunkten av kyrkans verksamhet i Karelen. Som följd av det andra världskriget uppkom en ortodox kyrka som täckte hela landet, för den evakuerade befolkningen bosattes överallt i Finland. 1950-talet var en tid av materiellt och andligt återbygge för kyrkan. Då grundades ett nytt nätverk av församlingar, och flera nya kyrkor byggdes.

Toppen av den ortodoxa befolkningen i Finland, 81 631 medlemmar, antecknades i statistiken år 1940. Efter krigen förminskade medlemsantalet ända till år 1990. Under de senaste decennierna har kyrkans medlemstal haft en växande riktning. I slutet av år 2021 hade Finlands ortodoxa kyrka ca 59 000 medlemmar.

Finlands ortodoxa kyrka tillhör som en autonom, dvs. självstyrd, kyrka under det ekumeniska patriarkatet i Konstantinopel. Huvudmannen för patriarkatet är den ekumeniska patriarken Bartolomeos I som tillträtt sitt säte år 1991.

Det finns tre stift i kyrkan, i storleksordningen Helsingfors stift, Kuopios och Karelens stift och Uleåborgs stift. Hela kyrkan och även Helsingfors stift leds av Helsingfors och hela Finlands ärkebiskop Leo, vars säte ligger i Helsingfors. I Helsingfors stift finns det även en hjälpbiskop, Fredrikhamns biskop Sergei. Kuopios och Karelens stift leds av metropolit Arseni. Uleåborgs stift leds av metropolit Elia.

Från och med 1.1.2022 finns det tio församlingar, och i var och en av dem finns flera aktiva kapellförsamlingar. Det finns ca 150 ortodoxa helgade rum i Finland – kyrkor eller tsanovnor, dvs. bönehus.

Geografiskt sett är församlingarna avsevärt stora. Befolkningsmässigt är Helsingfors församling den största församlingen. Över en tredjedel av kyrkans medlemmar tillhör den. Hemförsamlingen för en medlem av kyrkan fastställs genom den kommun som personen bor i.

I Finland finns det två verksamma ortodoxa kloster. De båda ligger i Heinävesi. I Heliga Treenighetens kloster Lintula och Kristi förklarings kloster Valamo lever ca tjugo personer munk-, nunne- eller novisliv.

Att bli medlem i kyrkan och att åter bli ansluten som medlem i kyrkan

Man bekantar sig med kyrkans lära och liturgiska liv innan man blir ansluten som medlem i kyrkan.

Ungefär tusen personer blir medlemmar i ortodoxa kyrkan varje år. För många tar övervägningsprocessen i flera år innan man blir medlem. Under den processen följer de självständigt kyrkans liv och gudstjänster samt bekantar sig med kyrkoårets rytm. Somliga bekantar sig med kyrkan genom att besöka Valamo eller Lintula kloster, andra genom att sjunga i kör eller genom ikonmålningsintresse.

En viss förberedelsetid har alltid varit en del av att bli ansluten som medlem i kyrkan. Redan under den tidiga kyrkans tid förberedde man sig inför dopet genom att delta i dopundervisning. Nuförtiden ordnas i många församlingar gruppundervisning som riktas till dem som är intresserade av att bli medlemmar i kyrkan. Undervisningen kallas för katekumenundervisning. Dess mål är att ge deltagarna sådan information och sådana erfarenheter på basis av vilka de kan överväga om de vill bli medlemmar i kyrkan. I undervisningen bekantar man sig med ortodoxt gudstjänstliv och gör sig förtrogen med ortodox människosyn, undervisning om sakramenten och dogmatik, till exempel. Även församlingsgemenskapen blir bekant genom undervisningen.

I praktiken är det bra att den som överväger att bli medlem i kyrkan börjar processen med att ta kontakt med prästen i den närmaste ortodoxa församligen. Prästen kan hänvisa den som är intresserad av att bli medlem antingen till katekumenundervisning eller ge andra instruktioner för att bli bekant med kyrkans undervisning, tradition eller andligt liv.

Innan man blir medlem i kyrkan behöver den som ska bli medlem att välja en biktfar åt sig, för kyrkans medlemmar deltar regelbundet i syndabekännelsens eller botgöringens sakrament. Den förrättande prästen behöver inte alltid vara densamma, men med tanke på andlig tillväxt kan rekommenderas att biktrelationen mellan ett biktbarn och en biktfar skulle vara möjligast beständig och långvarig. I samband med sakramentet är prästen alltid bunden av absolut tystnadsplikt.

Den som blir medlem behöver även en vuxen ortodox fadder som utöver biktfadern fungerar som ledsagare och förebedjare för den nya medlemmen i kyrkan. Om den som ska bli medlem inte själv känner någon lämplig fadder, hjälper biktfadern eller katekumenprästen gärna med att hitta en fadder. Prästen kan även hjälpa med att välja den heliga person, den himmelska förebedjare, som motsvarar namnet på den som ska bli medlem. Ingen behöver byta namn på grund av att bli medlem i kyrkan.

Innan man blir medlem i kyrkan, deltar den blivande medlemmen i botgöringens sakrament (syndabekännelse) för första gången. Den egentliga anslutningen i kyrkan sker genom dopet och/eller myrrhasmörjelsens sakrament. Om den blivande medlemmen har tidigare blivit döpt i en kristen kyrka, förrattas inte dopet på nytt, utan enbart myrrhasmörjelsen förrättas. Därefter deltar den som blir medlem i nattvarden för första gången och därmed har personen i fråga blivit en fullvärdig medlem i den ortodoxa kyrkan.

Även för den som skrivit ut sig ur den ortodoxa kyrkan sker återtagandet till kyrkans gemenskap alltid genom botgöringens sakrament. Den som åter vill bli ansluten som medlem behöver alltså ta personligen kontakt med prästerskapet i sin hemförsamling och komma överens om en tid för att delta i sakramentet.

Om barnets religiösa ställning besluter enligt religionsfrihetslagen i huvudsak barnets vårdnadshavare tillsammans.

Ett barn kan inte bli döpt eller medlem i en ortodox församling om inte åtminstone den ena av föräldrarna är medlem i den. Ett barn som fyllt 12 år kan anslutas till ett religiöst samfund eller meddelas som utskriven ur det endast med barnets eget samtycke. De som fyllt 15 år kan enligt religionsfrihetslagen skriva in sig eller skriva ut sig i ett religiöst samfund med vårdnadshavarnas skriftliga samtycke. Endast den som fyllt 18 år kan självständigt besluta om att höra till kyrkan.

Länkar:

Helsingfors ortodoxa församling: https://www.hos.fi/sv/

I församlingen förrättas några gudstjänster på svenska. Mariam-kören sjunger i svenska gudstjänster i Huskyrkan. Församlingen ordnar katekumenundervisning och även annan verksamhet på svenska, se församlingens hemsida för mera information. På hemsidan hittas de prästers kontaktuppgifter som står också till tjänst på svenska i församlingen.

Tampere ortodoxa församling, verkamhet i Vasa: http://www.vaasaort.com/idag.html

På internetsidorna hittas information om gudstjänster och förrättningar, om att bli medlem i kyrkan och om församlingens verksamhet och beslutsfattande, samt kontaktuppgifter.